Hush, lay down your troubled mind

Fy vad jag är arg på mig själv! Ibland önskar jag bara att mitt liv vore som i en film, då kan man slänga ur sig en massa rappa kommentarer och slänga sneblickar, spotta folk i ansiktet och sen bara vända sig om och gå därifrån.

I detta fall är jag arg för att jag 1: Lät mig bli påverkad av det som påverkade mig tidigare under dagen. Sen är jag också arg för att jag 2: Vet att det är jag som skadas i slutändan men ändå kan jag inte hålla mig undan? Sjukt.
Som sagt, om det vore en film så skulle jag bara kunnat säga något i stil med: Don't bother calling me, we're nothing to each other now. Jag vet, lite väl dramatiskt men i alla fall! It takes two to tango, så att säga. Och om det vore en film så skulle det andra scenariot utspela sig ungefär såhär: Om du bara är ute efter ett ligg så kanske du ska vända dig till nån av tjejerna som står därborta? *pekar på några fula brudar ett par meter bort*, sedan skulle jag vända på klacken och gå därifrån. Men nu är det ju så att man inte kan sätta ord i mun på folk.. Kanske har jag missuppfattat alltihop? Upp till bevis gott folk. Was I wrong?

Nåja, är mycket gladare till sinnet nu när jag fått prata av mig med min bästaste mate! I bakgrunden har det spelats Hayley Westenra - Prayer & The snow it melts the soonest (i olika versioner) på repeat. Jag älskar verkligen keltisk musik, det brukar ju användas som "alv-musik" i filmer, t.ex. i Sagan Om Ringen. Fungerar som medicin för min oroliga och extremt irriterade själ ikväll..