U don't know what u got till u're missing it a lot

Minns ni dagarna då man precis börjat gymnasiet, minns ni nervositeten och nyfikenheten inför det nya? Man kände sig så liten och obetydlig, helt nya ansikten i klassen, nya lärare, nya lokaler, ny skola.. Allt var så spännande och fräscht!

Minns ni när vi satt i boulognern under sommarkvällarna och bara tog det lugnt? Vi lyssnade på musik ur någons skräniga mobil och bara njöt av sammanhållningen av gruppen, då vi tjejer var ett samlat gäng som träffades nästintill varenda helg. Tänk vad roligt det var att åka ut till Katrina i hagaström för att titta på film, baka kladdkaka, spexa! Tänk vad roligt det var när jag tryckte på stopp-knappen i bussen 2 gånger, och ingen av gångerna var det rätt ställe vi skulle av vid. Tänk vad roligt det var när den där killen i 3an låtsades vara engelsktalande i bussen, och vi avslöjade honom? Tänk vad roligt det var när man umgicks med folk som man inte ens längre hejar på.

Minns ni alla de kvällar vi hängde i sjömanskyrkan, alla de kvällar vi lyssnade på lokalband och tatuerade varandra med spritpennor. Minns ni när vi satt utanför tågstationen en sommardag och väntade på att ett band skulle spela på CC Puben, och så insåg vi att de suttit i vanen utanför och sett oss vänta. Minns ni hur peppade vi var när det var Musik Direkt på spegeln och vi skulle dit för att lyssna? Minns ni hur vi åkte på konserter? Minns ni SMKs spelning på spegeln den 14 september 2007? Minns ni resan till söderhamn? Minns ni kvällarna då vi egentligen inte hade någonting vettigt att göra, utan vi bara fick för oss att cykla in till stan, till boulognern eller hem till kompisarna i bomhus? Minns ni när vi satt i boulognern och hade picknick, eller när vi satt på scenen i boulognern om kvällen med emosarna? Minns ni hur tygskor och tygpåsar was the shit?

Jag saknar att cykla till vasaskolan med min rostiga gröna cykel, jag saknar den resan på 10 minuters nedförsbacke. Jag saknar hur fint solen lyser när nästan all snö smält bort och luften är kylig men man envisas med att åka iväg till skolan utan jacka. Jag saknar hur kallt det är i skuggan under våren, men varmt i solen. Jag saknar det där lugnet som man omgavs utav, under de åren.. Saknar känslan av upprymdhet för att city festen snart skulle komma till stan och inom två veckor var det dags att börja skolan igen. Jag saknar mina vänner och hur enkelt allting var då.

Det räckte med att titta på film, äta godis och snacka skit. Det räckte med att knäppa lite roliga kort och filma roliga saker. Det räckte med att klä ut sig, och skratta så att man kissade på sig utanför ICA. Allting var så nytt i början av gymnasiet. Vi höll koll på de där coola killarna som var coolast på hela skolan. Vi var smått besatta av de som gick sista året, för de var ju så häftiga och hade så snygga stilar. Vi gick med i en förening och tittade på italienska, tyska och franska filmer. Vi hängde i vasakafét på håltimmarna. Vi satt i datasalen och checkade myspace som var dåtidens facebook.

Jag saknar att hata idrottslektionerna. Jag saknar ursäkterna man brainstormade för att komma på för att slippa diverse saker. Jag saknar att tycka illa om min klass. Jag saknar den där lugnande känslan man får av att sitta i ett klassrum. Jag saknar att snacka skit med en klasskompis, eller att bli utvärderad av en riktigt opedagogisk lärare.

Jag saknar när festandet var nytt och riktigt roligt, för det var alltid någon omtalad kille på festen som man pratat med eller fått en blick av. Saknar tiden då kompisen snodde lite dricka ur sin mammas spritskåp, saknar då kompisarna tog med sig parfym, hårspray och tuggummi för att dölja cigarettlukten när de kom hem. Saknar hur spännande det var att röka vattenpipa eller hur roligt det var att ta bussen till sörby, bara för att sedan gå över vägen och åka in till stan igen. Saknar hur vi cyklade omkring över hela stan, bara för att. Saknar att inte känna igen alla människor på stan. Saknar att vilja men inte få komma in på krogen. Saknar tiderna då vi inte hade någonstans att sova efter en kväll av festande och vi sov på bussarna.

Mest av allt saknar jag hur chill allt var, inget stressande. Vi njöt av livet.