It's not what it used to be

Sitter här igen.. Gör ingenting annat än bloggar, och för vem? Inte en enda kotte. Men jaja. Satt och läste gamla inlägg i en kompis blogg och blev lite sentimental. Vi hade roliga dagar, vi hade tråkiga dagar, men det var i alla fall våra dagar. Nu finns inga såna kvar. Ska inte vara den dramatiska tjejen och säga att det aldrig kommer bli som förr, men det är ju sant. Och det känns jobbigt. Men man lär sig att leva med det? Har ju inget val..

Det är lite skumt, när man tänker efter.. De som är dina vänner idag, kanske inte är det om 6 månader. De kommer och går, fast man så hemskt gärna vill att några av dom ska bestå. Vissa av dom gör det, men jag antar att det blir svårare och svårare med åren. Ansvar och andra åtaganden som tar all ens tid, finns ingen tid kvar till att umgås. Men det är då, nu är nu. Varför har vi inget nu?

Hatar att vara så känslig när det gäller saker som ligger mig nära hjärtat, får den där jäkla klumpen i halsen och tårkanalerna vill kicka igång direkt. Det finns egentligen ingenting att göra åt, man kan kämpa om man vill men.. Vi stod vid en korsning och du valde att gå åt höger medan jag stod kvar. Jag står fortfarande kvar och stampar, för jag vill inte släppa taget. Ungefär så känns det.

Varför är det så jobbigt just idag? Läget har sett ut såhär i ett bra tag, så.. Varför idag? Tråkigt att tänka att man inte har den personen att dela glada nyheter med längre. Man kan inte ens berätta om tråkiga nyheter. Vem är den här personen nu förtiden? Vad gör den om dagarna? Ja. Tråkigt för mig. Men bra för den. Bra för den att den kunde hitta någon som ersatte mig. Och ja, Imma do this about me, fast jag egentligen vet att det inte har någonting alls att göra med mig. Men helt ärligt talat. Ni vet det. Jag vet det. Klart jag får känna mig ledsen. Man har faktiskt bara en enda bästa, bästa vän.. Hur hittar man en ny?

Finns underbara människor i mitt liv, men av någon anledning så kan jag inte ersätta den här personen, eller hur mycket den betyder för mig. Vi gjorde ingenting speciellt, vi bara var, men jag saknar det. Kombinationen av oss två. Har inte lyckats hitta den personkemin med någon annan och jag undrar om jag någonsin kommer göra det.

Nä. Saker är verkligen inte som förr, men det kanske är dags att växa upp. Det blir inte bättre av att sitta här och puta med underläppen och känna sig nere. Tar ett djupt andetag - andas ut - och går vidare.