Här kan vi snacka om att jag har funnit lyckan, lyckan i att ha någon som älskar mig tillbaka även om jag är något.. speciell.
Jag vet att jag kan vara förjävlig, sådär riktigt jäkla jobbig. Jag vet att så fort jag varit sur mot honom så ångrar jag mig tusen gånger om, för han är ju världens finaste. Sen vet jag också att det bara är han som kan konsten med att brottas med mig på en mulen dag så att jag blir glad och lyser upp som en liten skitunge. Och i hans famn sover jag tryggast. Det bara är så, och jag älskar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar