Jag förstår inte hur folk står ut med mig, står knappt ut med mig själv!! Ena stunden är jag lugn, harmonisk och samlad, i nästa stund är jag en jäkla markatta som gråter för att livet är orättvist mot mig. Är det verkligen normalt? En sak vet jag säkert, jag HATAR lingonveckan..
Och lite choklad skulle ju faktiskt sitta fint nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar