Jag ligger helt utslagen i sängen, såhär trött har jag inte känt mig på länge. Det sitter liksom bakom ögonen samtidigt som benen känns tunga och hjärnan slö. Jag andas in härlig vanilj från värmeljusen som lyser upp det lilla flickrummet och så lyssnar jag på mysiga charles aznavour som får mig att varva ner.
Egentligen skulle jag suttit i soffan med resten av familjen och tittat på actionfilmen Hanna, men jag var inte sugen på den genren eller filmen. Hade hellre sett den italienska kärleksfilmen ikväll, för på sånt humör är jag på.
Slutligen önskar jag att jag hade min fina här, för det är hemskt mycket trevligare att sova bredvid honom än ensam. True story. Ni vet hur små barn inte vill släppa mamma när det är dags att bli lämnad på dagis om morgnarna? De gråter och stretar emot. Ja, lite så känns det att behöva sova ifrån den man tycker om. Vore överdramatisk om jag påstod att jag gråter och stretar, men lite tungt i hjärtat känns det. Det är ju en vanesak och jag är den största vanemänniskan i världen tror jag. Men en natt ifrån varann lite då och då gör ingenting. Det är vad jag försöker intala mig själv i alla fall haha. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar