Åh herregud! Mario gick ner på knä mitt ute i havet på den fina yachten i Marbella för att be om Lucys hand. Tror ni inte att jag grät som ett litet barn? Jag grät för att hon blev så chockad och överlycklig. Jag grät för att hon själv inte kunde hålla tillbaka lyckotårarna, och jag grät för att hennes hand skakade när ringen skulle träs på. Som extra garnering av tårar så grät jag av kärleksrus för allt fint Mario sa till henne. Det var fint.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar