Idag var en fin dag på många sätt, men också den dystraste på länge. Solen sken och delade med sig av sina värmande strålar, vilket den inte har gjort på ett tag. Luften var inte så kall och jag gick med kappan uppknäppt. Jag satt längs vattnet och andades in den friska luften, kikade upp i himlen och på de få människor som gick förbi. Jag tänkte på allt mellan himmel och jord, och på det faktum att vi bara är här till låns för en stund. Det är något som är så himla svårt att förstå. Idag var en fin dag på många sätt, men också den dystraste på länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar